Finska monster

Ikväll avgörs Euroviisut i Finland. Tyvärr kommer jag inte att kunna se sändningen. Det brukar vara en rätt märklig upplevelse att se på en finsk direktsändning där man förstår ungefär en procent av orden som sägs. Ett tydligt bevis på att man inte direkt är normal i schlagerutövandet... Det hjälper väl inte direkt heller att låtarna håller en si-så-där klass och att själva tv-produktionen påminner mer om "Nygammalt" från 1977 än en uttagning till Eurovision Song Contest 2010. Kvällens finalister är en märklig blandning av finsk hårdrock, gammelsnoa och country. Mycket flirt med traditionell musik. Hellre än bra, om jag säger så. Ungefär som en tio år gammal Absolut Music-cd med b-sidor. Kvällens finalfält är nog det svagaste vårt östra grannland bjudit på på väldigt, väldigt länge. Efter att ha lagt pannan i djupa veck och tvingat öronen att stå ut lite till hittar jag i alla fall en favorit.

Vinner någon annan än unge Amadeus (nej, det är inte la Carolas son...) med tangodoftande "Anastacia" är jag beredd att ompröva mitt schlageromdöme. Det hela känns alldeles för upplagt för att han ska vinna! Jag tror ingen annan har en chans. Här matchas hans djupa röst med klassiska violiner, tangobeats och technoflirt. Gräsligt och coolt på samma gång. Och i ett land där man fortfarande klipper sig som vi gjorde i början på 90-talet och visar dansbandstillställningar på bästa sändningstid... Hur ska de kunna motstå att sända Amadeus? Enda hotet är Eläkeläiset, en slags finsk Östen med resten som nog tar tävlingen med en klackspark. De tävlar med den typen av låt som alltid ett eller två länder ställer upp med i Eurovision Song Contest varje år och som alla schlagerfans h-a-t-a-r och som alltid slås ut redan i semifinalerna. Så lär det bli om finnarna druckit för mycket i tv-sofforna och -mot förmodan - får för sig att sända de anskrämliga skämtarna istället för überpräktige tango-Amadeus. Trots allt: heja Amadeus!