Comeback

De fyra första artisterna till nästa års Melodifestival är presenterade. Linda Bengtzing är en av de som valts ut. Och det pratas om "comeback". Jisses! Förstår inte hur det kan vara möjligt för någon som ju var med för bara ett par år sedan. Och som nu gör sin fjärde festival. Magert. Frida hade varit en comeback, eller kanske Björn Skifs eller Tomas Ledin. Men inte Bengtzing. Det vore som att jag gör comeback varje morgon när jag kliver in på jobbet. Dags att höja ribban.

Düsseldorf

Så har tyskarna valt värdstad för Eurovision Song Contest 2011. Berlin fick på nöten. Och inte ens förhandstippade tyska schlager-Mekka Hamburg höll. Istället förs übertyska och Ordnung-macht-frei-Industrialismus-Düsseldorf fram som schlagerstaden framför andra nästa år. Düsseldorf?! 2011 års första schlagerskräll är ett faktum. Pang! Och året har inte ens börjat. Lovande, Tyskland. Lovande.

Önskelista till nästa år

Årets Melodifestivalen stod och stampade. Det var få överraskningar, inramningen, scenografin, programledarna och, framför allt, låtarna var ungefär vad man hade räknat med. Inget nytt under solen. För att inte tävlingen ska börja sladda, tappa i popularitet och försvinna in i 90-talsdimman (bevare oss för denna, schlagerns Medeltid...) har jag följande önskelista:

- Fler jokrar: Tre av fyra Jokrar från i år tog sig vidare, ett bevis på bra artister och låtar som folk vill höra. Kvotera in fler Jokrar bums!

- Mindre inkvoterade genrelåtar. Ingen vill höra dessa inklämda tvångslåtar som slutar sjua och sedan inte ens kommer in på Svensktoppen. Rensa och streamlinea!

- Mer pop! Pop, pop och pop. Mer refränger, mer beats, mer tempo och snabba låtar.

- Nytt röstningssystem! Avskaffa juryn och låt bidragen trilla bort allt eftersom "aktuell ställning" redovisas.

- Bort med internationell jury. Är vi i Sverige eller är vi i Sverige? Tar franska och irländska fotbollsexperter ut det svenska landslaget i fotboll? Nä. Då ska väl inte internationella experter in och peta i vår svenska uttagning.

- Ta in fler utländska artister! Det ökar konkurrensen och standarden på tävlingen. Så länge vi har ett urvalssystem med 32 (!) låtar finns det plats... för alla. A-l-l-a.

- Släpp låtarna fritt före eller under själva festivalen. Kanske portionera ut dem veckan före den delfinal de ska tävla i? På så sätt ökar intresset för tävlingen och l-å-t-a-r-n-a hamnar i fokus. Igenkänningsfaktorn brukar vara en bra ingrediens också.

- Nytt! Nytt! Nytt! Låt oss känna oss som 2002 när vi blev totalförvirrade av fyra nya deltävlingar, en andra chans och en tokstor final. Dags att damma av, stuva om och röra runt. Ring ut det gamla...

Svek

Svek är ett starkt ord. Kvällstidningsstarkt. När det gäller Svt:s beslut att inte ge ut Melodifestivalen 2010 på dvd finns det inget annat ord som fungerar, inget annat ord som lika pricksäkert beskriver bolagets nya självmål på "årets största musikprogram". Nästan fyra miljoner tittare av finalen. Och så anser de inte att svenska folket ska kunna köpa sig en officiell utgåva av programmet. Och tack snälla Svt för att ni berättade för alla festivalälskare om den här nyheten (ja, nu i alla fall en nyhet som de lär får lite uppmärksamhet kring) e-f-t-e-r programmen sänds och festivalen är över. Tack för den, Televerket... förlåt, Sveriges Television...

22 mot 11

Guldet blev till sand, typ. Peter Jöback tog i så att Globen nästan lyfte. Lite hjälpte nog snygglasern och röken till också. Ändå räckte det bara till en fjuttig nionde plats och retliga 11 poäng från svenska folket. Illa, med tanke på att det måste ha varit det läckraste framträdandet i festivalens historia. Eftersom jag själv egentligen aldrig gillat Jöbacks lätt teatraliska uttryckssätt och hårdartikulerande sång kan jag förstå (även om det tar emot!) varför "Hollow" inte gick hem. För mycket musikal, för mycket vibrato, för svårtuggat, för mycket ta i från knäna och på tok för mycket av "vilja vinna". Det går inte hem. Alldeles för pretto för Melodifestivalen. Jag fattar! Men: Hur kunde Jessica Anderssons intetsägande gnällballad om allt-och-samtidigt-ingenting kunde kamma hem drygt 30.000 fler telefonröster än Peter Jöbacks "Hollow". Det är en gåta. Kanske årets schlagergåta?

Lagom är bäst, ibland

För mig var det helt självklart att Anna Bergendahl skulle ta hem årets Melodifestival. Allt sedan delfinalen i Malmö där hon fick den första Globenbiljetten har jag sett henne som storfavorit till att kamma hem årets Sångfågel. Så blev det också. En lagom söt tjej i en vacker ballad som knappast upprör någon. Folkligare än en Absolut Music-skiva och mindre känslosvallande än Sanna Nielsens gråtballad för två år sedan. Klart det blev seger! Även om hon inte var min personliga favorit, måste jag säga att jag knöt en extra tumme för henne efter Salem Al Fakirs tramsuppträdande med Björn Gustavsson vid flygeln. Vilket fjanteri och fruktansvärt lågt publikfrieri. Får man bli hur desperat som helst? Annas uppträdande var allt annat än trams: Rakt, ärligt och vackert. Jag nöjer mig med det! Lagom är ibland allra bäst.

Schlagerchock

Så kom det slitna uttrycket till användning igen. Tyvärr. En Melodifestival 2010 där Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson vinner tittarnas gunst känns svalt, ologiskt och lite tröttsamt. Där fanns Paulines coola soulpop, Orsa Spelmäns finstämda svensktoppsvisa, Alcazars discodänga och, inte minst, Neos falsett att välja på. Och så blev det 80-talsschlager och diskvattensballad från valfritt årtionde. Tack för den, svenska folket! Trots att jag såg Andra Chansen fyra dagar i efterhand (på grund av en resa) höll jag på att trilla ur soffan. Nog hade jag räknat med en och annan skräll. Men det här! Vilken skrällkarmell det blev. Och jag satte den i vrångstrupen. Det blev kvällen då schlagermusiken slog tillbaka. Kanske för sista gången.

Årgångsschlager

Peters "Hollow" var bäst i lördagens Melodifestival. Utan konkurrens i mina schlageröron! Däremot gjorde Anna mig klart varmast i hjärtat med sin känslosamma sång (vilken röst!). Neo fick snön att smälta i ett glädjerus! Inga lugna sekunder i den falsettlåten! Däremot visade Py Bäckman sig från sin sämsta sida. Ett sömnpiller utan dess like! Hennes släpiga bidrag gjorde att både Lovestoned och Noll Diciplin kändes som rena vitamininjektionerna. Synd om Sibel som inte riktigt lyckades bära tuffa "Stop" och Pernilla Wahlgren som förtjänade en mycket bättre låt än "Jag vill om du vågar". Må Melodifestivalsgudarna vara snällare mot mina musiköron nästa år. 2010 kommer inte att gå till historien som en årgångsschlager.

Pudel

Oj, vad jag har tyckt att Peter Jöback är jobbig att lyssna på. För mycket musikal. För mycket vibrato. Och en överdos av präktighet. Nu är "Hollow" precis allt det. Och lite till. Och jag fullkomligt älskar det! Vilket fantastiskt framträdande och vilken underbart vacker låt. Där fick jag så jag teg! Verkligen. Jag gör nu en hel pudel, ändrar och ångrar mig på en och samma gång och ger min röst till Jöback. Givet!

Zzzz...

Bloggen gick i ide ett par dagar. Tror att den djupa sömnen och John Blund uppenbarade sig i samma ögonblick Py "God natt" Bäckman ställde sig på schlagerscenen. Jisses, vilket sömnpiller! Det är utan tvekan årets segaste bidrag. Imorgon blir det genomgång av helgens låtar och en del annat. Dags att skaka liv i bloggen och vakna igen. Py kom ju trots allt sist.

Vrid fram klockan

Idag märkte SVT att det är 2010. Två av lördagens tävlingsbidrag läckte ut och man blev tvungen att lägga ut samtliga åtta låtar i förtid. Välkommen till 2010! Det enda märkliga i det här är att ingen av de andra låtarna läckt ut tidigare. Dags för SVT att inse att tiden inte bara hunnit ikapp Melodifestivalen, utan passerat den för länge sedan. Lägg ut alla låtar när tävlingen börjar istället! Det skulle både skapa ett större intresse för låtarna och ge dem lite skjuts inför uppträdandet på lördagskvällen. Det är svårt att lyssna på åtta helt nya låtar. Fler lyssningar skulle vänja tittarna vid låtarna och ge dem en större chans att leva vidare även efter tävlingen. Dags att vrida fram klockan till 2010!

Årets Smurfhit

I mitt tycke var Darin den starkast lysande stjärnan i Melodifestivalens tredje heat. En stabil och säker sånginsats. Och en bra låt. Möjligen var förhandshajpen för stor och gjorde att många tv-tittare undrade om "det där var allt". Darin satte inte alla kameror och passade dessutom på att titta ned i scengolvet vid ett par tillfällen. Måhända var det schlagernerverna som spökade för storfavoriten. Skönt att han gick vidare till Globen i alla fall. Allt annat hade varit vansinne. Det var kvällens klart bästa bidrag!

Att Timoteij skulle gå vidare var klart som korvspad. Fyra snygga tjejer som sjöng hyfsat i en Sarek-Fame-Ruslanalight-klon. Årets stora Smurfhit är säkrad! Än en gång visar det sig att svenska folket inte kan låta bli schlagerträsket. Även när det låter som tusentals andra låtar. Och även när det står 2010 i almanackan. Svensson sväljer det med hull och hår. Trots Skaraborgskoppling hoppas jag att det blir tummen ned åt tjejerna i Globen. Dit men inte längre, tack!

Erik Linder är nog det präktigaste vi får se i år. Jag tycker att det låg ett frireligiöst skimmer över hela hans framträdande. Och killens maniska beteende i greenroom innan han gick vidare slår till och med Darins panikblick. Jisses! Ja, ja... bra tv, i alla fall.

Crucified Barbara sjöng bra, men jag tycker att refrängen var väl seg. Jag hade velat höra mera klös! Klart värd att avancera i alla fall och utmärkt med ett bidrag som inte bara representerar en egen genre, utan dessutom är en b-r-a representant för sin musikstil. Det till skillnad från Getty som såg både vilsen och stel ut i sin afrikanska skvalpop. Elin Lanto kändes för kall och anonym för att göra någon större påverkan. Och "Tonight" sjöngs sönder i en sur sånginsats. Synd på en helt okej låt.

Att Alcazar inte gick hela vägen till Globen förvånar mig lite. Snygg dans, en direkt låt och en säker sånginsats. Möjligen jämför många med "Stay the night" från förra året och tycker att "Headlines" är en blek kopia. En riktigt bra kopia, tycker jag! Jag hoppas att Tess & co får chansen att avancera i Örebro.

Jag är tveksamt till om vi hört årets Globenvinnare ännu. För varje dag som går känns hela tävlingen mer och mer upplagd för Peter Jöback. Herr Jöback som går ut med startnummer 32. Om en vecka vet vi om det är så eller inte.

Imorgon

Imorgon är det dags att lyssna på nästa lager av schlagerkarameller. Spännande, spännande! Något säger mig att Erik Linder kommer att skrälla på Darins bekostnad. Och jag skulle fälla en tår...

Årets comeback

Dima Bilan kom två i Eurovision Song Contest 2006 och vann tävlingen två år senare. Nu ska han ställa upp igen! I alla fall i den ryska uttagningen. Ryska medier gör gällande att Dima har fått en specialskriven låt av en "stor låtskrivare" och är uttagen för att tävla om den ryska biljetten till Oslo. Oväntat. Och dumdristigt. Jag kan inte se annat än att det är upplagt för ett gigantiskt magplask för Dima Bilan.

Andreas får pluspoäng

Många har nog redan glömt hur drevet gick... Andreas & Carola fick fler röster än någon annan i Andra Chansen - förutom Nordman som de duellerade mot. När Androla försvann och Nordman gick in i nästa duell var röstmängden tillbaka på "normal nivå". Häxjakt? Blodsmak? Jag tycker fortfarande att motröstningen Andreas och Carola råkade ut för är en skamfläck i svensk Melodifestivalhistoria. Schkandal!

Klok man, herr Johnson: http://www.youtube.com/watch?v=Lxeu_ZyHIzQ

Polsk knut

Polackernas bidrag i Eurovision Song Contest är så komplicerat att det slår knut på sig självt. Låten inleds med mycket folkmusikinslag och fortsätter sedan i ett slags stegrande tangotempo. Det låter Balkaninspirerat. Om jag hade fått gissa hade jag trott att det var Makedoniens låt. Men så är det inte (inte minst eftersom FYROM inte deltar i Oslo). Marcin Mrosinski sjunger "Legenda" på bruten engelska. Någonstans - på idéstadiet av låten - kanske det fanns en melodi som låten byggde på. Den hörs inte längre...

Aprikoser

"I began to cry a lot, when she gave me apricots" låter som ett skämt. Nu är det inte det, utan istället en av textraderna i Armeniens bidrag till Eurovision Song Contest. Eva Rivas sjunger "Apricot stone" och kämpar med verser så fyllda med ord att de inte riktigt tycks rymmas. Det är Karen Kavaleryan som skrivit texten. I år också. Samma person skrev bland andra "Shady lady" (för Ukraina 2008), "Never let you go" (Ryssland 2006) och "Work your magic" (Vitryssland 2007). Inga dåliga meriter, med andra ord. Jag vet inte om det är så att det är jag som behöver mer tid på mig att analysera texten eller om det faktiskt är så illa som det verkar... Låten i sig börjar som en lågmäld schlagerhistoria som påminner ganska mycket om "Anytime you need", Armeniens låt för tre år sedan (... och med samma textförfattare som i år!). Största skillnaden är att årets bidrag poppar till sig lite och får ett ganska intressant beat ungefär en minut in i låten. Det är som hela låten byter skepnad. Bortsett från den krystade texten är den helt ok.

Svenska folket kan

Det blev inget magplask för favoriten Saade! Även om det plaskade ganska rejält på scenen i slutet. Coolt. Nu sitter "Manboy" som ett tuggummi under skosulan... Den har snurrat i skallen halva natten. Det är väl så en lyckad Melodifestivalslåt ska fungera. Jag har kommit på att det är de instrumentala pariterna i Alcazars "Stay the night" som den påminner om, plus en överdos av Britney Spears "Womanizer", så klart. En ganska lyckad mix!

Roligt att svenska folket röstar "rätt". Klart det var Eric Saade och Andreas Johnson som skulle vidare, även om Paulines låt växer schlagermil varje gång man hör den. Självklart hade Dogge & co inget i toppstriden att göra. Inte heller MiSt och Anna Maria Espinosa hade något där att göra. Synd bara att Hannas supershow inte gick hela vägen. En svag refräng funkar inte i de här sammanhangen. Vidhåller att framträdandet är bland det bästa vi sett på en Melodifestivalsscen. Basta.

Jag fick fel om Orsa spelmän och är inte speciellt ledsen över det. Lite för mossigt för att kunna konkurrera på allvar med artisterna som i alla fall har ena foten i 2010. Det var bra.

Som Carolafantast kan jag också andas ut. Nu slipper la Carola att bli stämplad som den artist som knäckte Andreas Johnsons karriär. Någon placering på den övre halvan i Globen tror jag dock inte att det blir. Den tiden är förbi för herr Johnson.

"Under en filt i Madrid"?

Jag vill inte gå så långt att jag hävdar att Anna Maria Espinosas "Innan ljusen brunnit ut" är ett plagiat på Galenskaparnas "Under en filt i Madrid". Däremot tycker jag att det finns likheter! Faktiskt. Inte minst det lilla parti som precis börjar precis när förhandlyssningssnutten håller på att ta slut har direkta likheter. När Anna Maria tar i kan jag höra hur gänget i Galenskaparna skriker ut den sista versen i, ska vi säga, förebilden till schlagerballaden... Långsökt kanske! Återstår att höra ikväll om jag är helt ute och cyklar.

OS-krock

Kommer OS-sändningarna att påverka Melodifestivalen? Till skillnad från Norge, Danmark och de flesta andra länder som deltar i Eurovision Song Contest, har Sverige valt att köra "landets största musiktävling" rakt in i sportyran under OS. Antagligen för att det inte passar att köra igång redan i början av januari - eller helt enkelt för att SVT inte tror att intresset för festivalen kan rubbas. Jag tror på det senare. Återstår att se hur många som sviker schlagerfesten för OS-frossan ikväll. Och - inte minst - hur det påverkar resultatet. Fler män än kvinnor som väljer OS? Framför vilken sändning hamnar de yngre? På pappret borde OS-krocken gynna Eric Saade och de yngre, medan Orsa och dansbandsnumret får det motigare. Återstår att se om det stämmer.

Knätofsschlager och pausknapp

Riktigt fredagsmys att kalasa på åtta nya schlagerkarameller! Efter att ha hört hälften av årets låtar är det tydligt att SVT vill föryngra och lyfta fram ett modernare sound. Inte minst är det glasklart att det här är upplagt för en duell mellan Darin och Peter Jöback. Någon annan förklaring till den jämna och lite ointressanta Absolut Music-kavalkaden vi bjudits på hittills hittar jag inte.

Låtarna i Sandviken då? Här ryms allt från knätofsschlager till dansbandscirkus.

"Manboy" är Britneys "Womanizer" som möter Perrellis "Hero". Minus den starka refrängen. En helt okej poplåt även om jag irriterar mig över bristen på fylligt arrangemang. Allt känns inspelat och framfört på Fredrik Kempes hemdator. Trots vattenlekar och boybandblick tror jag inte att Eric Saade ska räkna hem en Globenbiljett. Ännu. Den lär det bli fajt om!

Dogge och Andra Generationen stoltserar med den den töntigaste titelmelodin. Dessutom känns låten som mindre fest och mindre gung än pizzabidraget för två år sedan. Inte min stil alls. Känns som om vi hört det här förr, men då både tuffare och roligare.

Anna Maria Espinosa bjuder på ett förvånansvärt torrt dansbandsarrangemang i sin söta ballad. En hyfsad röst och fina stråkar visserligen, men väl lamt för att komma från en av de så kallade "creddiga" artisterna. Så här lät många av schlagerbidragen i början av 90-talet! Rim med "sakna" och "vakna" känns inte 2010. Inte alls.

Dansband! Dansband! Dansband! Underligt nog känns det nästan lite befriande att det inte göms undan i något märkligt virrvarr av popslingor. Även om "Come and get me now" i sig är rätt glad och pigg (och väldigt oförarglig!) tror jag starkt på att den kommer att sjabblas bort på scenen. Två webbjokrar som samsas på scenen med ett dansband känns krystat. Cirkus. Och det går inte hem. Inte hos mig i alla fall.

Pauline låter som Duffy. Och det kan ju inte bli speciellt dåligt. Nej, Pauline lyckas bra med "Sucker for love"! Det svänger skönt. Den långa titeln som trycks in i låten känns lite märklig, men för övrigt köper jag det här. Coolt.

"We can work it out" är en bra ballad. Men är den tillräckligt bra? Jag tycker att Andreas Johnson är en proffsig artist med bra kläm i rösten. I årets bidrag tycker jag dock att herr Johnson låter lite gnällig. Jag ser fram emot en pampig ljusshow och ett snyggt framträdande. Annars sitter Andreas i Andra Chansen igen och det tror jag inte han räknat med.

"Underbart" är redan i Globen. Det här är årets mest direkta låt - hittills. Cajsa-Stina Åkeström möter BAO i en ganska lyckad kombination. Jag är faktiskt rätt förvånad över hur småtrevligt det låter och... att jag inte fullkomligt avskyr det här. Det borde jag! Med tanke på Helene Sjöholm och BAO:s framgångar på Svensktoppen under de senaste åren är jag övertygad om att det här går hem i OS-stugorna. Väldigt säker.

Från knätofsschlager till det modernaste bidrag vi nog hört i Melodifestivalen. Någonsin. Här är det Lady GaGa, Kylie och September som står för inspirationen. Tufft. Modernt. Och rätt svårtuggat. Jag trycker på pausknappen tills jag fått se spektaklet live för det här går knappt att bedöma utan video... jag menar: liveframträdande. Men jag hoppas! 2010 - äntligen!

Åtta karameller

BWO-pop i vattendans, rökig Carola-ballad, 60-talspralin, dansbandsjoker, Dogge-hip-hop, powerballad, spelsmansglädje och Kylierökare. Jisses, vad jag vill att det ska bli fredag eftermiddag och dags att lyssna på åtta nya festivalkarameller!

Tvåa

Jenny Silver är nu tvåa på I-tunes topplista över de mest köpta låtarna. Inte illa att byta en jumboplacering mot silver (!) plats. Fröken Prichard klättrar vidare till plats 15 och Frispråkarn hipp-hoppar upp till position 31. Ekborg? Inte ett avtryck någonstans.

Uppspelning

Kvällspressen verkar hyfsat nöjda med startfältet på lördag efter att ha fått lyssna på låtarna två gånger i Sandviken. Eric Saade låter som Måns och BWO, Lina som Britney, Maria som en ung Carola och Andreas som... Andreas. Jag ser redan fram emot fredag kväll när det går att lyssna på en minut av låtarna på svt.se. Bubblet ligger redan på kylning... Snart dags att korka upp!

Inte det minsta schlager alls

Det är inte jul. Och det är inte schlager. Men det är en förbaskat bra låt! Eftersom jag var bortrest i halva december och uppenbarligen missade ett och annat måste jag bara dela med mig av en riktigt fin låt. En jullåt, faktiskt. Eller i all fall en decembrig sång signerad George Michael. Julen blir inte bättre än så här.

Mot toppen?

Jisses! Jenny Silver slutade på åttonde plats och sist i lördags. Idag klättrar hon snabbt mot försäljningslistans topp hos I-tunes. Just nu innehar Jenny fjärde platsen med "A place to stay". Inte illa presterat av en halv silverarm som totalt ratades av Melodifestivalens tittarna för bara fyra dagar sedan. Linda Prichards "You're making me hot-hot-hot" finns på 26:e plats och Frispråkarn är den 51:a bäst säljande låten. Just nu. Och Anders Ekborg? Vem? Osynlig på listan. Vem hade trott något annat? Jag tippar att även Svensktoppen kommer att rata schlagerplumpen när det är dags.

Salem i våra hjärtan

Salem Al Fakir gick med all rätta hem i lördagens Melodifestival. Det märktes inte bara i röstningsresultatet. På I-tunes har nu dessutom hans låtar och tidigare skivor skuttat tillbaka upp på topplistorna. Vem sade att kvalitet inte lönar sig?

Postcards from hell

Finns det någon som gillade vykorten, eller de små artistpresentationerna, innan låtarna i lördags? Ärligt talat, tala om att sänka artisterna med fotboja och ankare före de ska upp på scenen. Först tvingas de stackars artisterna att klämma ur sig något trist och pinsamt. Efter det får de tre minuter på sig att övertyga oss om en låt vi aldrig hört tidigare. Det är knappast så att SVT gör det särskilt enkelt för de medverkande att klara sig ur årets tävling med hedern i behåll.

Den här typen av menlösa icke-presentationer var vanliga på 80- och 90-talen i Melodifestivalen. Då var det både "min favoritvisa som barn var Bä, bä, vita lamm" och "min hemliga last är salta pinnar"... Typ. Lika anskrämligt då som nu. Skillnaden är att då var det exakt vad man förväntade sig av Melodifestivalen. I år tror jag att det bidrog till att det generella intrycket av festivalen blev sämre än vad det hade behövt att bli. Vi har ju faktiskt vant oss vid coola Luuk-tävlingar och fräcka Mede-skämt. Den nivån tycker jag att vi har rätt att kräva av - som SVT själva gärna poängterar - Sveriges största musiktävling.

Surt

Njuter av Melodifestivalen 2005 på Macen. Startade med att titta på Alcazar med "Alcastar", en av mina festivalfavoriter under de senaste åren. Nu blev det något av en chock! Antingen är det något fel på min dvd-skiva eller så har mina schlageröron blivit känsligare med åren. Attans vad Alcazar-tjejerna sjöng surt! Vissa saker är nog bäst att inte återuppleva... Så går det när man gräver i arkiven! Att Linda Bengtzing fullkomligt skrek sönder "Alla flickor" minns jag tydligt. Det gör hon även på dvd:n fem år senare. Tror jag ska skaffa mig ett redigeringsprogram...

Cypriotisk läckerhet

Cypern har också valt låt för Oslo! Jon Lilygreen & the Islanders ska tävla för cyprioterna med "Life looks better in spring". En gitarrbaserad och lågmäld liten låt som inte gör någon något illa. Kanske inte den Europahit som cyprioterna behöver för att vinna Eurovision Song Contest, men i alla fall en sympatisk och fin låt. Sjunger bra, gör han också. Efter att ha fått skav i öronen av en och halv minut (...mer går inte att uthärda!) av holländsk schlagermassaker är Cyperns bidrag som medelhavsbris, Trodosgrönska och nygrillad halloumi för mig.

Utom tävlan

Holländerna är sårade, besegrade och överkörda. Flera års motgångar har gjort schlagersjälen bitter och uppgiven. Så till den milda grad att de väljer att åka till Oslo och tävla i årets Eurovision Song Contest med ett skämt till komposition och artist. För skämtar man med tävlingen så slipper man ju skämmas när man förlorar. Och driver man med sig själv och sänder en låt som är så till den milda grad vedervärdig att ingen orkar lyssna igenom den, ja då tävlar man ju egentligen inte. Eller?

Tyvärr är det nog så att hela Europa kommer att se igenom det lilla tilltaget. Och ingen kommer att skratta. Det är nämligen inte roligt, bara dåligt. Riktigt dåligt. Det holländska bidraget består en dansbandssångerska i c-klass med ett dansbandstralligt litet hopkok som inte borde ha fått framföras på nationell tv. Än mindre vinna en nationell uttagning. Och kanske än mindre skämma ut en annars så stolt schlagernation som Nederländerna. Sieneke med "Ik ben verlifd" är inte bara ett magplask. Det är ett amatörmässigt och misslyckat försök att driva med sig själva och världens största musiktävling. Holländarna lyckas inte speciellt bra.

Mitt råd: Slösa inte med vår tid. Välj istället att hoppa av tävlingen! Vi kommer inte att sakna er.

Rätt

Visst var det rätt låtar som gick vidare från den första semin i Melodifestivalen! Salem Al Fakir visade verkligen var skåpet ska stå. Tryggt, säkert och proffsigt. Ola kanske inte riktigt besatt samma tyngd, men visst var det fart och fläkt i "Unstoppable"! Jag tycker att det är en riktigt bra poplåt. Och pianoklinket är häftigt!

Hur Jessica Andersson tog sig vidare till Andra Chansen vet jag inte. Gammaldags, inkört och ointressant. En låt som lika gärna kunde ha varit med och tävlat för tjugo år sedan och som framställer "Give me your love" som skriven 2010. Typ. Pain of Salvation gick uppenbarligen hem i tv-sofforna. Enkelt, rakt och äkta. Och lite småtrist. Men, jag köper det. Sämre låtar fanns och hellre något genuint och ärligt, än ett hopkok av 80-talsschlager, musikal och opera... plus lite dansband. Herr Ekborg förtjänade verkligen lördagens öde. Bye, bye!

Lite synd tyckte jag om Linda Prichard som gjorde ett snyggt framträdande. Lite väl Ani Lorak och Ruslana light över det hela. Men kul att titta på och en hyfsad låt. Frispråkarn hippade och hoppade till ingen nytta. Vem bryr sig? Inte många, verkade det som. Inte heller lyckades Jenny Silver charma tittarna med sin silverhand. Märkligt och udda. En bra låt, må hända. Men anonyma låtar gör sig inte besvär i de här sammanhangen. Det blir tre minuter i rampljuset och sedan ut i mörkret igen.

Vad är bäst just nu? Jo, att det är måndag kväll och bara ett par dagar tills det drar igång igen!

Svenskt i grannländerna

Svenska låtskrivare i topp både i Danmark och Norge! Häftigt! Att sedan fel låt vann i Danmark får man väl smälta på nåt sätt och glädja sig åt den svenska framgången. Men hur "Breathing" kunde missa förstaplatsen är för mig en gåta. Jag fattar inte hur danskarna röstar! Som om vi skulle dissa Darin för en duett av Christer Sjögren och Kikki. Typ.

Att ögon- och örongodiset Didrik vann med en Kempekomposition var väntat. Återstår att se om övriga Europa kan plocka fram någon som kan matcha den norsksvenska operaballaden i Eurovision Song Contest i maj. Tveksamt.

Tur

Sverige tävlar i den andra semifinalen i Eurovision Song Contest tillsammans med bland andra Danmark. Dessutom kommer Norge - som är direktkvalificerade till finalen - att rösta i den semin! En riktigt bra lottning! På pappret i alla fall.

Lottning

På söndag klockan två lottas det i vilken semifinal Sverige tävlar i årets Eurovision Song Contest. För att undvika för omfattande grannröstning seedas länder i olika grupper. Sverige är seedat med Island, Finland, Danmark, Estland, Lettland och Litauern. Vi får hoppas på att Danmark, Finland och Estland hamnar i vår semi. Dessa länder tillhör Sveriges största poänggivare de senaste åren. I topp ligger danskarna. Bara att bänka sig och följa lottdragningen på eurovision.tv.

Fredagsmys

Fredag kväll. En halvuppäten chokladask, tända ljus och de första åtta schlagerlåtarna på Macen. Annat än fredagsmys kan det väl inte vara?

Dubbelt upp

Vilken skillnad det är när man får en hel minuts förhanslyssning istället för den tidigare halvminuten av årets Melodifestivallåtar. Nu får man en liten bättre känsla för låten. Vad som levereras på scenen imorgon kväll kan dock vara något helt annat. Ganska så hyfsat startfält över lag i alla fall. Inte alls pjåkigt!

Bäst efter två snabblyssningar är: Ola, Jenny, Linda och Salem. Att jag gillar Lindas Shakira-goes-Ani-Lorak-låt förvånar mig, men det är egentligen den enda låten som får mig att känna danssug. Raka rör och tufft! Ola har den mest direkta poplåten. En bra refräng med snygga pianoslingor. Jenny har möjligen - tillsammans med Pain of Salvation - den svåraste låten. Den är allt annat än en publikflirt, men ganska så bra. Salem Al Fakirs låt saknar stark refräng, men är ändå en glad liten sak. Udda, men förhoppningsvis inte för udda i sitt sammanhang.

Gissar att jag inte kommer att få en allt för behaglig stund när rösterna redovisas imorgon kväll. Självklart kommer många att falla pladask för den musikalpekoral herr Ekborg skjuter av. Visst, refrängen sitter, men det känns mossigt och låter som han leverera en schlager under pistolhot. Det luktar Sjögrens "I love Europe" så att det osar hela vägen från Örnsköldsvik.

Jessica Andersson låter anonym och saknar ett ordentligt tryck i rösten. Hennes låt rinner förbi utan att göra något som helst intryck på mig. Samma sak gäller egentligen Pain of Salvation, med undantaget att sångaren har en intressant röst.

Svårast att bedöma blir Frispråkarn. Hm. Inte min grej alls. Jag tycker i och för sig inte att låten är särskilt anskrämlig. Så: Hur många förortskids är beredda att ringa upp veckopengen imorgon kväll? Jag har ingen aning.

Förhandsdissning

Jag har inte hört en enda ton av lördagens låtar. Ändå vet jag redan nu att jag kommer att avsky Anders Ekborgs Melodifestivallåt. Jag har aldrig varit förtjust i hans nasala röst. Den känns konstlad. Därför bävar jag nu för den operainfluerade schlagerballad han tävlar med. Toppbetygen från mina Melodifestivalklubbskompisar Liz och Jon (på plats i Örnsköldsvik) gör att jag anar hur folkligt och "Guldet blir till sand"-tokiga tittarna kommer att bli. Hjälp!

En fluga på väggen

I eftermiddags hade jag gärna varit en fluga på väggen i pressrummet i Örnsköldsvik. De åtta första låtarna i Melodifestivalens första semifinal spelades upp och alla journalister spetsade öronen, gissar jag. Säkert pennorna också. Att sitta i pressrummet och få låtarna levererade före någon annan är ungefär samma känsla som ett barn som får en julklapp på julaftons morgon. Högtidligt, spännande och roligt (...som ett riktigt Kinderegg, med andra ord: tre önskningar i ett!). Själv halkade jag som bäst runt i mitt eget svett på Friskis & Svettis när uppspelningen ägde rum. Well, well... vad är en bal på slottet? Jag ser i alla fall maniskt mycket fram emot att få höra smakprov på låtarna på radio på fredag. Julafton närmar sig.

Bagge och klöver

Anders Bagge ska samarbeta med den azerbajdzjanska (heter det så?) delegationen inför Eurovision Song Contest. Häftigt! 20 miljoner ska satsas i PR för att få upp Azerbajdzjan högst i resultatlistan. Och Anders Bagge ska producera låten. Pengar är en sak. En bra låt en annan. Vad européerna tycker i tv-sofforna i slutet av maj en h-e-l-t annan. Fast även om pengar inte är allt så hjälper det ju onekligen till. Ofta. En eloge för satsningen! Låt pengarna flöda...

Dansk dynamit

Jag älskar danska uttagningar till Eurovision Song Contest! De är nästan alltid fyllda av gladpop, direkta refränger och en hel del duktiga artister. Så också i år. Här finns både Aquapop, boybandrefränger och snyftballader. Bäst är Bryan Rice med "Breathing". En modern poplåt med en bra hook. Låter som en vinnare av Dansk Melodi Grand Prix i mina öron! På lördag kväll vet vi.

Rolf Junior

Rolf Junior. Bara ett sånt artistnamn gör ju favoritskapet i det närmaste självskrivet. Typ. Efter att ha lyssnat igenom de tio låtarna som tävlar i Eesti Laul, Estlands uttagning till Eurovision Song Contest, finns det inte mycket att vara glad över. "Maagiline päev" är tävlingens enda låt med en riktig melodi, en kille som kan sjunga och en hyfsat spännande arrangemang med stråkar och en kraftigt popbeat. I övrigt verkar det esterna ha riktat in sig på experimentell musik. Modigt, men inte speciellt bra. Oavsett genre måste det finnas en melodi eller en vers. Eller i alla fall en intressant röst. Det saknas i nio av tio finallåtar och gör att Violina feat. Rolf Junior till Eesti Lauls hopp.

Stallone

Jag blir aningen nervös när det skrivs mer om Stallone och Lundgren än någon enda av artisterna i det första semifinalfältet. Finns det verkligen ingenting att rapportera om alls vad gäller Melodifestivalen? Att Sylvester Stallone eventuellt dyker upp på en inspelad filmsnutt intresserar mig inte för fem öre. Det är artisterna och deras låtar jag vill gräva ner mig i. Helst redan nu.

Åt helvete fel

Låten "Åt helvete för sent" diskades från årets Melodifestival efter bråk mellan låtskrivarna och SVT. Låtskrivarna ville ha Sara Löfgren som artist men SVT - med Christer Björkman i spetsen - vägrade att backa från kravet att Rikard Wolff skulle framföra låten. Jaha. Sådana här gräl förekommer nästan varje år. Inte så mycket att orda om det. Inte förrän jag nu hör Sara Löfgrens version av låten. Jisses!En överraskning som nästan gör mig mållös: Diskades den här balladen hoppas jag verkligen att SVT hade goda skäl. V-e-r-k-l-i-g-e-n. Här har vi sångerskan som levererar något med stor inlevelse. Dessutom gillar jag versarna! Och snygga stråkar! Jag kan bara dra slutsatsen att herr Björkman och låtskrivarna måste ha varit åt helvete osams för att SVT skulle ta steget att plocka bort låten från tävlingen. Det känns åt helvete fel.

Muminsnoa

Så fel jag hade. Det blev verkligen inte Amadeus som representerar Finland i Eurovision Song Contest i maj. Istället blev det blondinduon Kuunkuiskaajat med "Työlki ellää" som knep segern i Euroviisut. Ett märkligt val! Jag tror att våra grannar i öst ska ställa in sig på att säga "bye bye" till fortsatt tävlande efter semifinalen. Något inom mig vill säga att det här lär bli årets sämsta låt i Oslo. Kanske inte, men den är rätt förskräcklig den lilla muminsnoan... Återstår att se om Norge lyckas bättre i sitt val på lördag kväll.

Finska monster

Ikväll avgörs Euroviisut i Finland. Tyvärr kommer jag inte att kunna se sändningen. Det brukar vara en rätt märklig upplevelse att se på en finsk direktsändning där man förstår ungefär en procent av orden som sägs. Ett tydligt bevis på att man inte direkt är normal i schlagerutövandet... Det hjälper väl inte direkt heller att låtarna håller en si-så-där klass och att själva tv-produktionen påminner mer om "Nygammalt" från 1977 än en uttagning till Eurovision Song Contest 2010. Kvällens finalister är en märklig blandning av finsk hårdrock, gammelsnoa och country. Mycket flirt med traditionell musik. Hellre än bra, om jag säger så. Ungefär som en tio år gammal Absolut Music-cd med b-sidor. Kvällens finalfält är nog det svagaste vårt östra grannland bjudit på på väldigt, väldigt länge. Efter att ha lagt pannan i djupa veck och tvingat öronen att stå ut lite till hittar jag i alla fall en favorit.

Vinner någon annan än unge Amadeus (nej, det är inte la Carolas son...) med tangodoftande "Anastacia" är jag beredd att ompröva mitt schlageromdöme. Det hela känns alldeles för upplagt för att han ska vinna! Jag tror ingen annan har en chans. Här matchas hans djupa röst med klassiska violiner, tangobeats och technoflirt. Gräsligt och coolt på samma gång. Och i ett land där man fortfarande klipper sig som vi gjorde i början på 90-talet och visar dansbandstillställningar på bästa sändningstid... Hur ska de kunna motstå att sända Amadeus? Enda hotet är Eläkeläiset, en slags finsk Östen med resten som nog tar tävlingen med en klackspark. De tävlar med den typen av låt som alltid ett eller två länder ställer upp med i Eurovision Song Contest varje år och som alla schlagerfans h-a-t-a-r och som alltid slås ut redan i semifinalerna. Så lär det bli om finnarna druckit för mycket i tv-sofforna och -mot förmodan - får för sig att sända de anskrämliga skämtarna istället för überpräktige tango-Amadeus. Trots allt: heja Amadeus!

Skivtips

Ett skivtips för som inte har det minsta med Eurovision Song Contest eller Melodifestivalen att göra: Leona Lewis senaste. Grymt bra! Intrycket efter första lyssningen är att allt låter likadant och är rätt slätstruken. Sedan lyfter det med andra och tredje genomlyssningen. Örongodis på hög nivå! Balladerna är mums men det går inte att komma förbi "Outta my head". Måste bli nästa hit! Går just nu på repeat i I-poden.

Coral för Spanien?

Främsta favoriten för att få representera Spanien i Eurovision Song Contest i Oslo i maj är nog ändå Coral Segovia med balladen "En una vida". Måhända inte en speciellt modern låt. Men hur många schlagerfans smälter inte till 12-poängsnivå inför säckpipor, pukor och en stegrande ballad... på spanska? De spanska fansen tror sig ha segervittring och minns glansåret 1995 när Anabel Conde sjöng spanjorerna till silverplats. Låtarna påminner en del om varandra. Jag tycker att "En una vida" är jättevacker och väl värd en plats i Oslofinalken. Men: 2010 är 2010 och på något sätt känns det väldigt, väldigt fel med en låt som det knappast går att placera tidsmässigt. Har de ingen Darin i Spanien?!

En brittisk höjdare!

Britterna har bestämt sig för att hålla fanan högt igen i Eurovision Song Contest. Härligt! Förra året skrev självaste Sir Andrew Loyd Webber bidraget som förde dem till en fin femte plats. I år lär britterna bli att räkna med igen! Pete Waterman, mannen bakom Kylie Minogues, Bananaramas och dussintals vassa 80- och 90-talshits ska skriva årets bidrag. En höjdare, tycker jag! Jag älskade nästan allt låtskrivartion Stock Atiken Waterman tog sig för på det glada 80-talet. Och jag måste erkänna att ränderna satt i en bra bit in på 90-talet när de flesta andra gått vidare till annan musik... Låt oss hoppas på en riktig popdänga i Oslo! På pappret är det här 12 points för mig. Hurra, hurra!

Scenen är här!

Ser på SVT:s hemsida att scenen presenteras! Den ska förmedla klubbkänsla och vara exklusiv. Ärligt talat tycker jag att den ser allmänt rörig ut. Och liten. Nu är det visserligen en skiss och saker och ting kan ju se väldigt annorlunda ut i verkligheten. Låt oss hoppas på det! Min favoritscen i schlagersammanhang är fortfarande den från Eurovision Song Contest i Stockholm 2000. Slår allt så här långt.

Scenskräck?

Vi har inte fått se hur årets scen under Melodifestivalen kommer att se ut! När får vi det egentligen? Jag hoppas på något avskalat och modernt! Vågar jag hoppas att eventuella bildskärmar inte - som de brukar - är av Svensson-tv-storlek i år? Fattar inte varför SVT envisas med dessa minimala skärmar varje år. Ger ett onödigt budgetintryck. Låt pengarna rulla... det är ju Melodifestivalen vi pratar om!

Takida

Är det ett tecken på melodifestivalsabstinens? Hur som helst går jag med Takida mullrandes i I-poden... och älskar det! Tråkrock är tydligen min melodi i år! Fruktansvärt bra! Jisses... bara en och en halv vecka kvar nu. Kanske får Takida slut av mig då. Kanske inte.

Tyst

Är det inte ovanligt tyst kring Melodifestivalen i år? Det är knappt två veckor kvar till den första delfinalen och det skrivs eller pratas knappt om den. Kanske är det så att intresset trots allt är på nedgång efter flera års hype. Kanske inte så konstigt. "Alla" har snart varit med och vi staplar upp trista placeringar i Eurovision Song Contest år efter år. Vad finns att säga? Vilka skandaler har inte redan gottats i? SVT tänkte dessutom rejält fel med årets "inför-program" (det sämsta någonsin?!). Det skulle handla om årets deltagare. En fin tanke med tanke på att det är många nykomlingar som deltar. Ett sätt för tittare att vänja sig vid flera av de nya ansikten som är med. Nu visade det sig dock att årets artister mest fick vara med för att lyfta fram tidigare års favoriter! Som vanligt blev det en massa Abba, Uggla och Skifs. Starkt fokus på traditionella schlagers och historia. Allt för att liksom än en gång pränta in i de svenska tittarna "hur det brukade låta" så att det ännu fler sedan kan sitta och grämna sig i tv-sofforna om att "var är all hederlig schlager" och "det är ju inte så här det ska låta"... Jag tror inte att det är SVT:s mål med årets festival som i alla fall i startlistan andas lite nytänkande och 2010. Självmål av SVT!

Hera Björk mot seger?

Heja Hera i den tredje isländska semifinalen! Jag brukar inte vara särkilt svag för discoschlager, men Hera krämar ur det allra bästa ur låten. Mycket tryck! "Je ne sais quoi" tar vid där "This is my life" slutade i finalen 2008. En given fan-favorit om den vinner! Inte helt 2010, men tillräckligt bra för att förtjäna en biljett till Oslo. Jag håller redan tummarna!

Blåsning

Dagens argarv är Kristin Meltzers medverkan i "Blåsningen"! Vilken totalhöjdare! Kaosfaktorn gör att jag nu slappnar av något inför hennes programledarroll i Melodifestivalen. Är något enda hon åtar sig i schlagersammanhang ens i närheten så roligt som hennes blåsning är jag mer än nöjd!

Hoppas!

Lyssnade på Salem Al Fakir i I-poden på väg hem från jobbet idag. Suverän pop! Verkligen. Och en häftig och annorlunda röst. Jag har ingen aning om hur han är på scen dock. Hoppas på en bra poplåt i Melodifestivalen om ett par veckor! Hoppas, hoppas.

Programledartrio

Det är minst sagt en märklig trio som ska leda Melodifestivalen om ett par veckor! Dolph, Måns och Kristin... Udda är bara förnamnet. Jag räknar inte med någonting annat än tittarstorm. Och rörigt. Tittarna ska - förutom att bekanta sig med fler nya artister än någonsin nu även smälta intrycket av tre olika (verkligen olika!) programledare. Om syftet är att SVT vill ta fokus från de tävlande artisterna så är det ett genialiskt drag. Att det ska ha varit skälet är inte troligt. Snarare brukar SVT säga att de försöker att få mer fokus på de tävlande artisterna och låtskrivarna. Förvirrande. Jag hoppas att jag får fel, fel, fel!

Resa eller Andra chansen

Jag jobbar i resebranschen och har förmånen att få resa en del. Och jag gillar att resa. Men - vad gör jag när resan ligger över en av helgerna under Melodifestivalen? Tackar nej... Nix, jag är får nog helt enkelt avstå Andra Chansen och packa väskan istället. Inte utan att det gör lite ont, ska erkännas.

Norsk skräll?

Några av mina schlagerkompisar är alldeles till sig över Alexander Steneruds "Give it to me" från den andra norska delfinalen i Melodi Grand Prix. Steneruds låt i fjol blev frånsprungen av Alexander Rybaks "Fairytale" med hästlängder trots att det var tävlingens klart bästa låt: Snygga syntslingor, stark 80-tals flirt och en dramatisk inramning. Årets bidrag känns mest som en svag upprepning av förra årets fullträff. Jag tror inte på vinst för Stenerud i år heller. Metal-gänget Keep of Kalessin är min - starkt otippade - favorit hittills! Skrällvarning!

Regler

Jag gillar att SVT förändrar reglerna för Melodifestivalen varje år. Det ger en extra krydda till tävlingen. Bäst bland årets regeländringar är att den låt som får flest röster efter den första röstningsomgången tar sig direkt vidare. Det minskar chanserna till motröstande i den andra röstningsomgången. Dessutom blir det än ännu mer spännande när det är fyra bidra kvar att slåss om en enda Globenbiljett. Adrenalinnivån höjs garanterat! Det nya inslaget med sex internationella jurygrupper känns visserligen ganska desperat. Vem tror egentligen att tittarna förändrar sin smak efter att ha fått jurygruppers siffror presenterade? Och har vi så dåligt självförtroende att vi inte längre klarar av att välja ut en gångbar låt till Eurovision Song Contest? Effekten av fler internationella jurygrupper lär snarare bli att folk eldar upp sig än mer - och slänger in ett par extra sms - om det visar sig att "européerna röstar fel". Det är sannolikt inte vad SVT tänkt sig. Oavsett utfallet, tycker jag att det är en spännande, och lite kontroversiell, förändring.

Nystart

Med knappt tre veckor kvar till första delfinalen av Melodifestivalen måste jag erkänna att det börjar pirra så smått i schlagernerverna. Tänkte därför att jag startar upp en egen schlagerblogg för att få ur mig alla tankar kring schlagercirkusen! I år kommer jag att vara på plats på delfinalen i Malmö och finalen i Globen. Två månader senare bär det av till Oslo för att försvara de svenska färgerna. Återstår att se om det är Jöback, Darin, Orsa Spelmän eller något annat bidrag som blir vår representant i grannlandet.