Dubbelt upp

Vilken skillnad det är när man får en hel minuts förhanslyssning istället för den tidigare halvminuten av årets Melodifestivallåtar. Nu får man en liten bättre känsla för låten. Vad som levereras på scenen imorgon kväll kan dock vara något helt annat. Ganska så hyfsat startfält över lag i alla fall. Inte alls pjåkigt!

Bäst efter två snabblyssningar är: Ola, Jenny, Linda och Salem. Att jag gillar Lindas Shakira-goes-Ani-Lorak-låt förvånar mig, men det är egentligen den enda låten som får mig att känna danssug. Raka rör och tufft! Ola har den mest direkta poplåten. En bra refräng med snygga pianoslingor. Jenny har möjligen - tillsammans med Pain of Salvation - den svåraste låten. Den är allt annat än en publikflirt, men ganska så bra. Salem Al Fakirs låt saknar stark refräng, men är ändå en glad liten sak. Udda, men förhoppningsvis inte för udda i sitt sammanhang.

Gissar att jag inte kommer att få en allt för behaglig stund när rösterna redovisas imorgon kväll. Självklart kommer många att falla pladask för den musikalpekoral herr Ekborg skjuter av. Visst, refrängen sitter, men det känns mossigt och låter som han leverera en schlager under pistolhot. Det luktar Sjögrens "I love Europe" så att det osar hela vägen från Örnsköldsvik.

Jessica Andersson låter anonym och saknar ett ordentligt tryck i rösten. Hennes låt rinner förbi utan att göra något som helst intryck på mig. Samma sak gäller egentligen Pain of Salvation, med undantaget att sångaren har en intressant röst.

Svårast att bedöma blir Frispråkarn. Hm. Inte min grej alls. Jag tycker i och för sig inte att låten är särskilt anskrämlig. Så: Hur många förortskids är beredda att ringa upp veckopengen imorgon kväll? Jag har ingen aning.