Rätt

Visst var det rätt låtar som gick vidare från den första semin i Melodifestivalen! Salem Al Fakir visade verkligen var skåpet ska stå. Tryggt, säkert och proffsigt. Ola kanske inte riktigt besatt samma tyngd, men visst var det fart och fläkt i "Unstoppable"! Jag tycker att det är en riktigt bra poplåt. Och pianoklinket är häftigt!

Hur Jessica Andersson tog sig vidare till Andra Chansen vet jag inte. Gammaldags, inkört och ointressant. En låt som lika gärna kunde ha varit med och tävlat för tjugo år sedan och som framställer "Give me your love" som skriven 2010. Typ. Pain of Salvation gick uppenbarligen hem i tv-sofforna. Enkelt, rakt och äkta. Och lite småtrist. Men, jag köper det. Sämre låtar fanns och hellre något genuint och ärligt, än ett hopkok av 80-talsschlager, musikal och opera... plus lite dansband. Herr Ekborg förtjänade verkligen lördagens öde. Bye, bye!

Lite synd tyckte jag om Linda Prichard som gjorde ett snyggt framträdande. Lite väl Ani Lorak och Ruslana light över det hela. Men kul att titta på och en hyfsad låt. Frispråkarn hippade och hoppade till ingen nytta. Vem bryr sig? Inte många, verkade det som. Inte heller lyckades Jenny Silver charma tittarna med sin silverhand. Märkligt och udda. En bra låt, må hända. Men anonyma låtar gör sig inte besvär i de här sammanhangen. Det blir tre minuter i rampljuset och sedan ut i mörkret igen.

Vad är bäst just nu? Jo, att det är måndag kväll och bara ett par dagar tills det drar igång igen!